Face your fears.

Om några timmar sitter jag där hos sjukgymnasten. Fullt normalt att besöka en sådan, men jag är ändå lika nervös och illa till mods som någon som är rädd för att gå till tandläkaren och nu får veta att den har typ sjuttioelva hål i tänderna och måste gå dit. Varför jag reagerar så är ju ett mysterium, men jag antar att jag är rädd att han ska säga något i stil med att jag måste ta det lugnt nu ett tag. För jag har tagit det lugnt i knappt en vecka och är redan less på det. Inte så jag får ångest eller så som förr, men det kryper i kroppen av rastlöshet.
Så, för att stilla nerverna åker jag till en god vän och bälgar i mig kaffe. Så kommer jag sitta igenom hela "mötet" och vara superduperkissnödig också, för att göra saken snäppet bättre.