När kroppen säger stopp.

Nu har min kropp tydligen fått nog, känns som att det inte finns en enda kroppsdel som inte smärtar på ett eller annat vis. Magen är den enda "bra" smärtan, med den älskade träningsvärken. Har samma känsla svagt i ryggen. Resten av min kropp har inte samma behagliga känsla; knät känns som att det är på väg att ge efter, ljumskarna/höfterna gör allmänt ont och armbågen är ju som sagt pajj den med.
Cykelturen igår gjorde ont, att gå omkring i stan idag och även att sitta på en filt i Almedalen kändes av, och när jag nyss drog på mig träningstightsen för att bege mig ut på en promenad efter middagen kom jag på mig själv med att grimasera av en lätt smärta i ljumskarna.
Det gör ont i hjärtat med. Fan vad jobbigt det är. Orden som sjuksköterskan på vårdcentralen sa "du KAN inte träna som alla andra, du KAN inte lyfta tunga vikter", de ekar i huvudet.
Herregud vad jag inte vill att det ska vara sant. Sjukt rastlös. Sjukt sysslolös. Hade kunnat städa rummet kanske, men hur kul är det på en skala?