Håll om mig!

Ibland är ensamheten bara lite mer påtaglig än andra tillfällen. Ikväll är en sån stund där det är extra jobbigt. Det är nu man bara vill hem till trygga lilla Gotland och sin egna säng i sitt egna rum. Eller åtminstone en säng där man slipper sova ensam. Jag har min fina nalle som världens bästa Jens köpte till mig för några år sedan, men den svarar inte direkt på tilltal tyvärr.
Efter en underbart härlig eftermiddag med Emelie som sällskap känns det ju ännu mer att man inte har sällskap längre. Det här med att inte jobba kanske inte är en sån där superhöjdare trots allt. För mycket energi på kvällarna, vill inte sova för tidigt och därmed vakna i ottan. Dagarna blir svåra att fylla med viktiga grejer.

Morgondagen blir lite annorlunda dock. Både sällskap och arbete kommer jag att få. Kanske ska ta och klämma in en stunds träning där emellan. Det märker vi.
Kanske man borde boka in en klipptid med. Luggen hänger i vägen rätt ofta nowadays.
Vi får se när jag vaknar helt enkelt!

Min dag i mat, typ. + en del till. Mumma!