I'm alive but my legs are not.

Idag kände jag att jag skulle jobba istället för att smygblogga på arbetstid. Sorry 'bout that. Eller aa, jag catchade upp lite på allt jag missat genom att inte ha någon radio på jobbet längre ( &%@$#@&*!# ) genom att läsa Metro. Typ halva handlade om nya lilla sessan (som tydligen ska heta Estelle, tack Aftonbladet-appen) och andra halvan handlade om Melodifestival. Eller Mello som det numera kallas i folkmun, tydligen. Så slängde dom in lite om Grekland också, som vanligt.
Lagom med folk, ingen tristess men verkligen ingen stress heller. Lagom, svenskarnas favoritord. Dock tillräckligt med folk för att inte ge mig någon matro när jag åt min tonfisksallad utan sallad. Den vart visst slut. Men jag orkade gymma ändå jag, med lite nötter i magen så var jag igång. Känner mig nöjd med beslutet att ta mig en vilodag igår, för idag sprudlade energin och jag dödade mina ben en smula mer än vad jag hade haft ork att göra igår. Efter allehanda benböj, utfall, bollinrullningar och dylikt valde jag att sätta mig på cykeln och bara suuuga ur det som sedan fanns kvar. Kan jag gå imorgon är jag chockad. Men ack, så stolt.

ICA's trognaste kund?

Fuck LCHF btw, inte min grej!