En himla tidig middag. Känns som att jag trycker ihop dagens födointag. Lite som periodisk fasta, men ändå inte. Eller jag vet inte, äter vad jag känner för när jag känner för det, oftast.
Stod i butiken och hittade utgånget godis, några dagar sådär, men ändå osäljbart. Ofta på somrarna annars kan vi få tillbaka glassar som varit trasiga på olika sätt när kunderna öppnat dem. Andra blir varma inombords och smyger i sig det. Jag bryr mig inte närmvärt, hoppar verkligen inte jämfota över det.
Förr om somrarna var jag en sån som kunde smyga i mig det, njuta av chokladen och känna mig busig. Nu är jag inte det minsta sugen. Och jag kan inte säga när exakt jag slutarde bli det? Plötsligt fanns inte sockerbehovet alls längre. En banan när blodsockret sjunker, lite keso, en shake, ett kokt ägg. Men en chokladbit eller bulle, nej..
Jag är bara beroende av mina endorfiner. Kan det tänkas att det finns något vetenskapligt samband, kanske?
Jag yrar bara på min lilla rast här, ja vill inte hävda mig eller peka med pinnar. Jag undrade bara, vet någon om det finns något som förklarar detta på riktigt? Är ni likadana?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar