Det kan bara bli bättre

Och för första gången sedan i torsdags sitter jag alltså vid min dator igen, efter lite tjafsande med den, några omstarter och så vidare. Sängen är belamrad av alla kläder som låg i packningen från helgen eftersom jag tyckte att jag var duktig som la ur det ur väskan redan igår, direkt den svängen jag var hemma innan jobbet. Sedan kom ju jag inte hem mer den dagen utan åkte till Campus Lappis och hängde med Malin och snackade skit istället. Och trots den lediga dagen idag har jag inte varit hemförbi mer än för att äta lunch och duscha mig ren efter gymmet, så att jag kunde träffa Theresé resten av dagen. Hon vet hur jag blir utan mat i magen. Fast aptiten har inte varit på topp idag, alls. Och så fort jag väl ätit något har jag fått ont i magen. Det är inte min dag idag helt enkelt. Förutom att jag fick till ett sjuhelvetes pass på gymmet, bara körde och körde utan att tänka. Fråga inte vad jag gjorde för övningar, jag vet bara att det handlade om rygg och biceps. Lite hit och lite dit, men det bör kännas av ordentligt imorgon när jag ska kräla ur sängen vid fem-snåret.

Fina fina vän, utan dig hade jag inte överlevt dagen!