En vecka närmare sommaren

Jag som trodde att de övre tonåren var tänkta att innebära bakfylla på söndagar, med allt vad tv, film, pizza/hamburgare, glass/godis och soffläge innebar. Men inte här i Farsta inte. Har som sagt redan storstädat rummet och varit ute på solskenspromenad. Sedan blev det caféhäng och en springtur till bussen mot gymmet. Trodde jag skulle svimma efter bara uppvärmningen på löpbandet, trots att det varken var snabbare eller längre tid än vanligt. Snarare rena motsatsen. Troligtvis vätskebrist. Hällde i mig halva vattenflaskan, lät pulsen komma tillbaka till normalläge och började pumpa biceps. Sedan stod jag pall för lite axlar och två magövnignar i slutet. Var tvungen att hänga kvar lite extra när Jerry Williams dök upp bredvid mig där vid hantlarna.

Insåg fem i sju att jag har tvättid bokat, som jag var tvungen att sätta igång med innan klockan slog 19. Då var jag inte ens hemma än. Panik, helt slut efter gympasset, energidepåerna låg på minus. Och så var man tvungen att stressa upp, riva ihop tvätten, sortera den, åka ner från toppvåningen till källarplan och sätta igång. Fjärde maskinen är klar och jag har fått mat i magen. Tur det, med alla vändor i trapporna (nej, jag kutar inte upp och ner sju våningsplan, men det är ändå trappor sista biten åt varje håll, plus inne i lägenheten).

Nu vill jag bara dö en smula i soffan framför Band of Brothers. Men jag har inte ens hunnit duscha än, och kycklinglasagnen som står och gottar till sig är inte riiiiktigt klar ännu. Snart, snart! 
Så nu är jag redo för veckan, kylen förberedd med massor av mat och matlådor. Garderoben full av rena kläder. Golvet i rummet rent nog att slänga massa nytvättade kläder på.