Benen känns fortfarande stumma efter tisdagens mördarpass, och efter gårdagens underbara dansande är de väl inte direkt utvilade nu. Känner mig stel i övre ryggen med. Känner mig helt enkelt lite som en pensionär när jag stapplar fram. Så fick jag inleda dagen med att lyfta tunga brödbackar i oergonomiska vinklar med.
Men jag lever och är glad och solen skiner utanför fönstret. Jag slutar tidigt och har inga måsten alls. Ja, klart jag tänker gå till gymmet i eftermiddag, men varför stressa? På med brillorna och ta en upptäcksfärd på vägen dit kanske? Uppvärmd och klar att köra slut på triceps och axlar kanske? Eller några andra roliga muskler?
Vaknade till denna syn imorse, kan man bli annat än glad då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar