Solen bländar över datorskärmen. Inte väckt av solen hemma idag, utan av larmet hemma hos Theresé innan hon skulle till skolan, lite sådär lagom motvilligt. Inte setts på flera veckor (feels like forever) med allt är direkt som det alltid har varit. Lika störda som alltid. Sådär så att om folk hade hört oss hade de lyft på ett ögonbryn och gått därifrån. Jag vet att våra gamla klasskompisar saknar oss, innerst inne. Folk kan fortfarande titta lite konstigt på mig när jag är ensam och drar våra skämt, vårt sätt att säga saker, våra små repliker. Det ÄR kul, bara det att de runt mig inte fattar hur kul det är. Väntar på att de ska lära sig.
Skulle varit på väg till gymmet med Malin nu för att leka PT igen. Men hon klagar på magont. Så okejdå, vilodag idag. Efter sex dagar på gymmet förra veckan, med mer eller mindre intensitet, så är det på tiden. Det känner både jag och mina stackars axlar. Som att jag inte hade träningsvärk i dem innan passet igår...
Haha! Ja, jag ÄR lat och jag står fan för det! Men idag hade jag faktiskt ont i magen, så det så! ;)
SvaraRadera